Nu har jag varit i Plzen där skatemodet är vad Cheap Monday var för Mallme 2004. Eller när det var. Alla har hiphop-kepsar med spikrak skärm och enorma DC-sneakers. Men jag ska nog inte säga något. Av döma från undomarnas blickar verkar jag inte heller hänga med riktigt.

Plzen är kanske inte den mest spektakulära av städer jag har besökt, men en sak hade de. Billig öl. Känns sådär tungt va att behöma slänga upp sju kronor för en halvliter Urquell på krogen. Idag besökte jag en vegetarisk restaurang tvajjs för att maten är helt fantastisk och priserna löjligt låga. Betalade 35:- för en indisk curryrätt med ris, kikärter, rostade cashewnötter, spenat, russin, örter och sesamdressing. Till lunch fick jag punga ut 14:- för en linssoppa med pitabröd.

Åker till Prag imorgon för att ta bussen hem till Malmö för att krama lillgrisen, dansa med Big Poppa och lite annat. Fint det du, som Mackan skulle ha sagt.

Jag lärde mig tydligen inte ett skvatt i Bled. Fick idag för mig att jag skulle gå 1500 meter uppförsbacke för att komma upp till Franziskischlössi. Tänkte att vafan om det är så ofta folk går hela vägen upp så att det är skyltat och allt så borde det ju vara spektakulöst. Tycker man ju. När jag hade kommit en bit upp, tyckte jag, och såg en skylt som visade att jag hade 1200 meter kvar så ville jag ha ett skott i nacken och rulla hela vägen ner igen. 800 meter kvar och jag började blåsa förbi pensionärer. Ap ap ap, här kommer en 25-åring, tänkte jag och försökte visa mig lide spänstig. I själv verket hade jag nog aldrig gjort det där om jag hade passerat 65.
Väl uppe så var det en sån besvikelse att jag inte visste hur jag skulle tackla det. En fjuttig liten kyrka av sten som inte ens var öppen. Njöt några sekunder av utsikten mot Skoda-fabriken från 1500 meters höjd och sen fick det vara bra. Nere från kullen mötte jag Lidl och SPAR Supermarket istället för Gamla stan. Nu får det vara bra, tänkte jag, men envis som annan åsna gick jag hela vägen runt och sedan in på en indisk veganrestaurang och skämde bort mig själv.
Blir inga bilder heller för den här tattardatorn stoppar inte jag in någonting i.

Har blivit lite dåligt med skrivandet på senaste, men det beror inte på att det inte händer något, utan snarare att jag har stressat runt som en annan dribbelpitt. Har varit i Bled, Rijeka, Cres, Piran, Portoroz och nu är jag tillbaka i Ljubljana for att ta tåget till Salzburg inatt. Min telefon vart sugen på äventyr för några timmar men tack vare ärliga manniskor så ligger den bakom en blixtlås som jag går och känner på hela tiden.

Sen har jag ju solat snudan alldeleles för mycket så jag ser ju inte klok ut.

Bokade in två dagar på Cres med barnfamiljer, pensionärer, minigolf, tennis, fem kvadratmeter stort rum med heltäckningsmatta och utan något egentligt fönster, badbollar, trampebilar, glassbombsätande patteglyttar, träningsoveraller, campingplatser, keyboard-spelningar om kvällarna med klassiker som ”Somewhere over the Rainbow” och ”Stand by me”. Ja ni fattar.
Hade iaf tur med vädret så jag solade, badade och brände knäna.

Nu är jag tillbaka i Rijeka, men imorrn åker jag till Piran på den slovenska kusten. Detta är första dagen då jag inte har något boende. Kanske får bli park-ala-benco inatt. :S

Igår kom det hit några partysugna belgare till hostelet. De drog igång med rom och cola på eftermiddagen och sent vart festen igång. Nio av oss gick först till en mexikansk restaurang och sen vidare till turiststället numero itt. Betalade 5€ för att komma in men när hela sällskapet började köra pizzabagare- och ”torka av mjället på axlarna”-dansen så tackade jag för mig. De tyckte ju antagligen att jag var en ”SOOOO bloody BOORING” svenne-babian, men Slagt kan jag besöka hemma, resonerade jag.

Jag var mer nyfiken på Metelkova, vilket är Ljubljanas motsvarighet till Christiania. Där satt jag och sunade mig en stund tills en 40-årig sloven och hans två hååmiz kom fram och presenterade sig. Tomasz, Daniel och Gregor!

Tomasz drog fram de värsta bar-essen från skjortärmen där jag slapp untz-untz och fulla engelsmän. Istället luktade alla ställen svettig burek men det har man lätt vant sig vid efter några jagvetintevad-drinkar.

Och förresten så har planerna ändrats något. Jag fortsätter söderut till Rijeka för att sedan ta den slovenska kusten på hemvägen istället. Nu först Bled, nu, i regnet. Buhuu.

Klockan fem i morse sprang jag runt i utkanten av Budapest för att hitta bussen till Lubljana. Eftersom ingen i ytterområdena kan engelska så vart det mycket charader. Försökte gestikulera fram en buss och det såg nog dumt ut. Figge Snuda befann sig i panik fem minuter innan bussen skulle gå, men så fann jag den! Men det var ju ingen buss. Det var storbilstaxi i 8 timmar för 120:- vilket jag tycker är bra priiiz. Det är ungefär vad jag betalar för en kvart i Malmö.

Jag har bara tillbringat en halv dag i Lubljana men jag tror att jag redan är förälskad. Litet (mindre än Malmö), mysigt och sådär bra va. På måndag ska jag egentligen lämna för Bled, och det kanske jag gör, men jag tror att jag återvänder. Mitt hostel som är rena Villa Villekulla är en lagom kontrast till den zigge-kvart som jag bodde i i Budapest.

Och. Det är 35 grader här.

Mina nya rumskamrater har Eastpak-ryggsäck och en hjärtformad kudde det står ”Ich liebe dich” på.

Igår morse tog jag på mig mina nyinköpta flip-flops, som en annan surfer-dude, och hoppade på spårvagnen till Széchenyi Spa. Här behövde man inte vara en spänne-bög för att trivas. Den annalkande ölmagen tyckte det var rätt skönt att kunna slappna av och ändå vara sju resor mindre än alla andra.
Började med att ta ett par längder i simbassängen, tröttnade på att behöva simma förbi tanterna, och satte mig istället i en 40-gradig varm pool med ett gäng herrar. Alla hade y-front utom jag. Kände blickarna när mina svarta kicker-shorts bubblade upp över midjan. Vidare in i bastun där jag höll ut i typ en sekund. Gillar inte när det bränner i näsan och tänkte inte sitta där med öppen flabb. Nästa stopp var mandomsprovet nr 1. In i ett dimmigt, 60-grader varmt ångbad. Förstod inte tjusningen så jag gick ner för att byta om.
I omklädningsrummet mötte jag några fransmän som lekte 20 frågor med mig. Kände mig lite rutinerad när jag hade svar på allt så jag passade samtidigt på att vara en liten spjuver. Lurade i stackarna att man var tvungen att ha både y-front och badmössa för att bli accepterad.

På kvällen satte jag mig på den nästintill obligatoriska båtturen på Donau. Rynkade pannan över de 150:- det kostade (trots student) men när jag upptäckte att det ingick skumpa och bajjer så var jag inte blyg.
Lade en filt om mina bara ben och satte på mig hörlurarna. En inspelad röst, varför de hade valt en pubertal tonåring med Svedaula-dialekt är obegripligt, berättade hackigt om de olika sevärdheterna. Fan va bull det här är, tänkte jag. Svepte ölen i tristess och övertalade mig själv att inte gå på någon mer turist-nit.

Idag har jag varit pá en utflykt till Sczentendre, ett litet pensionärs-mecka 2 mil norr om Budapest, och där var det så vacker kan ni tro. Besökte bland annat ett marsipan-museum och kom ut med lite väl mycket i magen.

Igår saknade jag Allsång på Skansen. Och lite annat.

Vet inte om jag har fått virus på mitt minneskort, så då kanske det inte blir fler bilder under den här resan. Bjuder på en falafel i alla fall!