Tyvärr, det är hårda tider nu. Banta är ju inte så roligt. Det bästa som finns är ju att trycka i sig mängder av festpaté och sedan gå och lägga sig i favoritfåtöljen och sova middag några timmar. Det vet man ju. Sen vaknar man, lättar kroppen på några gram i sandhuset och återhämtar vikten med några matbitar till. För att lätta ytterligare (denna gång på samvetet) kutar man ut i vardagsrummet, tjivar lite med Svennis och vänder sedan snabbt tillbaka igen, för att slicka i sig det sista i skålen.

Väcks precis i lagom tid när Fido kommer hem. Han tror såklart att jag är hungrig, men om sanningen ska fram så har jag ju bara inbillat honom med mitt eviga gnällande att jag behöver extra mycket mat efter hans arbetsdag. Inte lätt för honom att fatta att jag bara har legat och latat mig hela dagen va. Så jävla trög att man nästan tycker lite synd om honom, men det som man inte vet mår man ju som sagt inte dåligt av.

Trist bara att den tiden nu är förbi. Samtidigt som veterinären beskrev hans grad av stupiditet och att vår ohälsa beror på mängden mat han utfodrar, har den jäveln förvandlats till en jobbig Anna Skipper-kopia. Pallar inte. Så jag jävlas med honom. Han ska inte få tro att han ska få sova om nätterna. Svennis hjälper till, jag har lovat honom att vi får mat om vi bara är tillräckligt besvärliga.
Som alla vet är jag klipskare än svennen så jag låter honom göra jobbet medan jag själv ligger fint och till synes oskyldigt vid fotänden. Det bästa är att han tror att öronproppar ska hjälpa, räcker att jag beordrar min kompanjon att välta en kruka eller två så är han uppe ögonaböj. Än så länge verkar han dock ha orken kvar, men det dröjer nog inte länge förrän han förlorar förståndet och slevar upp lite nattamat till oss.

Jag återkommer med en rapport.
/Maj-Lis.

Kanske gillar du:

• …och en man till att förstöra det
• Gör din egen sojadryck
• Julaftonsfrukost och eld på glöggbordet
• En dragspelsspelande haj gjorde Fryde vek
• Veganska chokladbollar och en tjyvkatt