Efter några månader i Berlin tyckte jag att det var dags för en utflykt till Dresden. Jag veeet att man egentligen borde gå igenom stadens sevärdheter innan man ens börjar sniffa på nöje och njutning, men inom loppet av 1,5 timme hade jag redan börjat utforska två av stadens veggorestauranger. Historiska byggnader och allt annat som man ska ha sett står kvar till efter maten, så även i Dresden. Jag gick ut stenhårt genom att prova på Devils Kitchen där det bland annat serveras vegetariska burgare, sandwiches, hot dogs, soppor och sallader. Inte allt är vegan, eller vegetariskt heller för den delen men köttet får ändå bektraktas som en minoritet på menyn. Väggarna var dekorerade med djävulskt nakna töser med gaffel, svans och klövar.

Men en burgare var vad jag var ute efter och då hade jag tre olika att välja mellan. Jag valde en potatis- och bönburgare för 5,90€, och det är möjligt att den inte ser mycket ut för världen men ibland säger inte en bild tillräckligt. Att gnälla över för mycket mat känns lite som att klaga över värmen under våra två veckors-somrar. Men alltså… den var lite för stor. Jag vill kunna äta med händerna men nu var truten dessvärre inte tillräckligt bred, eller hög för den delen. Istället blev jag tvungen att först äta locket och sen med kniv och gaffel försöka få i mig resten utan att tallriken såg ut som ett slagfält. God var den dock, med den vaga förnimmelse av grundskolans potatisbullar. De brukade jag uppskatta. Åt alltid så många man fick, totalt dränkta i lingonsylt.

Devils Kitchen hittar man på Alaunstraße i Neustadt och jag vet inte om jag någonsin har sett så mycket emo-ungar förut. Jag kände mig helt utanför. Det var som om jag var den enda som inte var femton och lyssnade på Tokio Hotel, eller vad det nu är som kallas emo nu för tiden. Istället gammal. Som en sån där förälder som de suckar åt för att man inte hänger med i ungdomskulturen. Sen mindes jag bittert hur jag, på hotellrummet kvällen innan, hade kört genom hela ”Gold” med Lionel Richie. Ville böla.

Men som sagt. Det finns mycket mer att se och äta i Dresden. Jag vart alldeles hänförd och överraskad men mest av allt var helgen en enda stor och snäll klapp på magen. Jag åt marsipanpudding till frukost, besökte ”Tysklands finaste utebio”, fick en en tysk tågkonduktör till vän och utan att jag knappt visste ordet av det själv lekte jag fotograf för en svensk dagstidning.

Hälsningar,
Cliffhangern Snudansson.

Devils Kitchen
Alaunstraße 39 i Dresden (karta)
www.devils-kitchen.eu

Kanske gillar du:

• Nattamat gav bubbel i livsmagen
• Filmnächte am Elbufer
• Du och jag hjärtat mitt