februari, 2010

Pasta med sojabitar och grillade rödbetor

Huvudrätten Allan.

Tre kära vänner kom på schlagermiddag hos Familjen Fryde och det bjöds på ovanstående till huvudrätt. Till förrätt tre olika bruschetta med Tofulines ädelost, pesto med vegansk mozzarella samt guacamole. Efter maten blev alla nerhårade av en kelig Svennis som var extra nöjd för att ha lyckats norpa några bruschettas, Majlis däremot spelade svår och satt surt och undrade vafan folket ville. Älskar na. Till dessert blev det en gino med gratinerade jordgubbar, banan, mango med vit choklad on top! Älska mat.

Pasta med sojabitar och grillade rödbetor (4 port)

  • 1 påse tagliatelle
  • 10 sojafiléer eller massa grytbitar
  • 4 rödbetor
  • 2 paket iMat havregrädde
  • 2 vitlöksklyftor
  • 2 buljongtärningar
  • 1 näve mangoldsallad
  • 1 gul lök
  • Vegansk parmesan
  • Olivolja
  • Salt och peppar

Skala rödbetorna, klyfta dem och sätt in dem i ugnen på 200° tills de är mjuka. Förväll sojafiléerna i kokande vatten. Hacka vitlök och gul lök. Skiva sojafiléerna i mindre bitar, salta och peppra och stek sedan tillsammans med lök och vitlök i olivolja. Häll på grädden, lägg i buljongtärningarna och låt det koka upp. Koka pastan. Blanda ner pasta, sallad och rödbetor i grytan och rör om. Servera med vegansk parmesan.

13 kommentarer

I Sverige är vi måna om våra husdjur

Svennis och boken Eating Animals.

SVT tar tillbaka ett programsinslag där Husdjuret Marsvinsson skulle ligga på grillen. Det skulle uppröra och väcka känslor. Tro fan att det skulle. Jag förstår att folk blir upprörda och tycker synd om familjen som lade ut sitt marsvin på Blocket utan vetskap om att det skulle bli serverat på bästa sändningstid. Bästa sändningstid ja. Det är då, ungefär två timmar efter att gemene Svensson-familj suttit vid middagsbordet och, helt befriad från eftertanke och reflektion, avnjutit industriproducerad gris.

När jag var liten parvel spelade jag fotboll många dagar i veckan. När Svenne-Johan en gång kom till träningen och berättade om sitt marsvin så satte muslim-Murat i halsen. – Nänä, vadå? Har ni en gris hemma? Smottsit! Alltså nä, förklarade Svenne-Johan, ett marsvin är ingen gris även om det kan låta så på namnet – marsvin är ett husdjur.

Husdjur äter vi ju inte. Vår matkultur tillåter det inte. Det handlar alltså om gränser som vi ritat ut mellan de olika djuren i vårt samhälle. Här äter vi inte vår hund, flamberar inte marsvinet på bästa sändningstid och aldrig i livet att Svennis skulle få agera halsvärmare åt någon fläskig kärringajävel. I ett annat samhälle, kanske i Kina, kanske i Peru skulle det kunna se väldigt annorlunda ut.

Jonathan Safran Foer förtydligar och sätter fingret på dessa ”species barriers” i sin bok Eating Animals då han skriver om Knut, isbjörnen som ligger alla tyskar varmt om hjärtat. Djurskötaren på Berlin Zoo fanns hos lille Knut 24 timmar om dygnet, matade honom med nappflaska och spelade gitarr för honom när det var läggdags. Knut tillägnades podcasts och fick egen webcam. Knut enade folk. Knut blev maskot för Berlins hockeylag. Knut pryder idag de allra flesta turistplagg man kan tänka sig. Men bara några meter ifrån hans inhägnad står en korvkiosk som säljer ”Wurst de Knut”, innehållandes ett annat djur som är minst lika intelligent, känslomässigt välsignat och söt som Knut. Species barrier var det ja. Helt okej?

Fredrik Lindström har många poänger i sin artikel som publicerades i Aftonbladet igår. (Kommentarerna som följer är i sig rena nöjet.) Kanske är det på tiden att sluta blunda, att faktiskt tänka efter lite, läsa på lite och sen inse att industrin varje dag lurar upp folket på läktaren med sina påhittade visioner om hederlig mat och god djuromsorg.

22 kommentarer

Pepparkakssandwich med glass & hackad choklad

Pepparkakssandwich med vaniljglass och hackad choklad.

Igår gjorde jag pepparkakssandwich! Jag fick äntligen tillfälle att använda mig av pepparkaksdegen som legat i frysen sedan jul. Glassen är Tofuline vanilj som jag hackade ner choklad i. Lite lingon åkte ner också, fast bara lite.

Lite senare på kvällen efter att den legat i frysen ett tag var dags att stoppa den i flabben framför årets första deltävling av Melodifestivalen. FRISPRÅKARN stod på scen. Själv beskriver han låten som ”ganska dansant i up-tempo beat med feta texter… personligt, intressant, gudomligt, magiskt.” och på scen ”som en man som VET VAD HAN GÖR”.
Jag tappade fokus från glassen – frös till med öppen mun. Va.. Va tänkte han där? En t-shirt från Hästveda marknad med DESPERAT SINGEL-tryck på den jäveln och man hade dött chockdöden.

Pepparkakssandwich med vaniljglass och hackad choklad (2 st)

  • 4 st pepparkakor, recept finns här
  • 2 skopor Tofuline vaniljglass
  • 50 g mörk choklad
  • lingon

Följ receptet på pepparkakor, grädda dem och låt dem svalna. Färdigköpta går givetvis fint det med. Ta fram glassen ur frysen och låt den smälta något. Blanda ner lingon och hackad mörk choklad. Smeta ut glassen på en pepparkaka, lägg på locket, linda in i plastfolie och in med den i frysen igen. Ta fram en stund innan servering. Ät den en stund innan melodifestivalen.

11 kommentarer

Wherever I have gone the blues are all the same

Det råder Bloggtorkan Allan. Allt jag kan bjuda på är en grann låt och en ännu grannare katt. Den nya familjemedlemmen är inte döpt men han är stor sattan och tillsammans sitter de i fönsterkarmen och stirrar på kajor och råkor och en gul som letar föda i kyl.

11 kommentarer