Ett svagt minne blickar tillbaka
Eftersom jag bloggade så dåligt under 2011 så tänkte jag att det skulle passa bra ifall jag delade med mig av ett fint veganminne under från året som gick.
Jaha vafan är då ett veganminne, tänker ni. Som en veganmage fast minne istället för mage, tänker jag. En stund, ett ögonblick, fylld av vegansk kärlek, i alla dess former och storlekar. Men att välja ett bland alla visade sig vara svårare än vad jag trodde. Detta är vad jag minns:
Jag minns såklart Delicatobollsätartävlingen som drog igång för första gången i februari 2011. Detta var också året då vi drog igång vårt kära matlag, en tradition som dock visade sig bli alldeles för kort. Nu ligger den på is, kan man säga men när det väl begav sig så träffades vi hemma hos någon av oss, tog med ett gäng ingredienser var och satte tillsammans ihop en trerätters som inte liknade något annat. Succékoncept.
Jag minns semmelkalaset hemma i farmen när Gaashud tryckte i sig åtta semlor och ändå hade plats till att äta grädde med sked när alla andra höll på att dö sockerdöden. Lskar den killen!
Jag minns en miljontals fikastunder på Kafé Agnez innergård. Minns när Kao’s slog upp dörrarna och när Chez Madame flyttade till större på ny adress. Blir fortfarande lite vemodig när jag tänker på alla ställen i Berlin som är så okonstlat bäst, eller när jag åkte till Barcelona, Primavera-festivalen och Gopals mäktiga chokladtårta. Påskknytiset hos Drottningen där Anni gjorde succé med sin saffrankaka. Midsommarhelgen i Mellbystrand. Utflykter med hund och kärlek med fullproppad matsäck. Grillen som införskaffades för att kunna grilla vegansk korv på jobbet.
Jag minns Vegomässan i Malmö när sommaren var som minst dålig. Grillen var glödhet, Peter Wahlbeck aningen svalare och maten tog slut, givetvis för att Vegomässan blir bättre och drar mer och mer folk för vart år som går.
Jag minns Mallerinan som jag fick och som inspirerade mig till att dra igång historiens första veganska Ballerina-tävling. *låter som Ranelid*. Minns de fina bidragen som fick en att böla för att man inte fick trycka dem alla i flabben.
Ungefär så tänkte jag mig att ett år av fina veganminnen ser ut och då ska man ändå ha i åtanke att jag besitter en väldig förmåga att glömma bort saker och ting. Fortfarande undrar ändå folk om det inte är tråkigt att vara vegan. I längden liksom. Det finns ju inte så mycket att äta. Nej för i helvete, att vara vegan får mig bara att uppskatta alla resor, utflykter, middagar och fikapauser ännu mer. Att vara vegan är asball. Förhoppningsvis blir 2012 också det. Hur ser era planer ut?
Kanske gillar du:
15 kommentarer15 kommentarer
Oh, så fina minnen! Har också fina veganminnen från 2011 – blandat med lite mindre fina oveganska när moralen såg sin största svacka sedan mannaminne…
2012 ska jag
a) läsa fler matbloggar.
b) laga mer mat med ännu fler spännande livsmedel som jag ännu inte testat och från alla världens hörn!
c) äta mat av samma massa som hela jorden typ!
d) skapa nya, ännu finare veganminnen.
Tack för en kanonblogg!
Som vi frös i vann1 Frydas!
Vilka bra minnen! Jag måste säga att jag blir så pepp av att läsa din blogg. Jag är själv inte vegan, men har varit vegetarian i 11 år och försöker gå mer åt det veganska hållet. Jag tycker det är svårt, oäääändligt mycket svårare än det var att sluta med kött för det tyckte jag knappt aldrig ens om. Men det går framåt, pyttesteg i taget. Idag lagade jag tex. din snabba korvrätt med havregrädde, blev tokgott
Så tack för bästa bästa peppbloggen!
vi får allt se till att styra upp matlaget igen! alldeles för längesen sist. och något annat som ska styras upp är ankans första besök på chez madames nya adress. man får ju skämmas.
ps. znygg bild.
alltså. hatar den smileyn. den ser inte ens ut som att den blinkar. mer som att den har spasmer eller någon missbildning. pff.
Cecilia » Fina mål! Ska du inte du också starta en blogg då?
Jonky » Ja d gjorde vi! Lill-jonky och lill-frydas me!
Jag hoppas verkligen att delicatobollstävlingen blir en årlig företeelse då min pojkvän tänker delta (oavsett om det blir en tävling eller inte) Vi glömde av att delta förra året så vi satsar på i år! Jag kan tyvärr inte delta pga att jag är en mes och inte äter socker, för då spyr jag och mår illa så jag pallar typ en halv boll. Diskad direkt alltså. Men min pojkvän hävdar att han kan klämma minst 20 i dagsläget, men vi ska värma upp lite!
Happas det blir en tävling i år igen!
KRAM!
Tanken har slagit mig, men vet inte riktigt om jag har något att erbjuda bloggvärlden. Men en sjukt opretentiös, en, kanske!
Cecilia » Tycker jag!
LisaMarie » Va skönt. Det är så bloggar ska vara tycker jag. Peppande och inspirerande! Vilket tycker du är svårast att sluta med? Mjölk eller ost?
anni » jag hänger gärna med, längesen jag var där nu!
Paulina » Jag vill inte va sån, men det är MÅNGA som tror att de kan trycka Delicatos som om det vore små chokladlinser. Det är mäktiga bitar alltså, det upptäcker man först efter att man fått i sig 3-4 st. Sen går man bara på ren vilja, för gott är det fan ta maj inte!
Jadu, båda är svåra :p Jag har alltid älskat mjölk och har seriöst druckit typ 1 liter om den sen jag var pytteliten. På sistone har jag dock börjar känna lite smått äckel inför komjölk, ungefär som det började kännas inför kött innan jag blev vegetarian. Nu dricker jag bara komjölk när jag tycker att smaken verkligen är viktig, typ till småkakor eller ibland till visst bröd till frukost.
Ost är svårt för att jag älskar älskar älskar smält ost, och mig veterligen finns det inget bra substitut för det som är veganskt? Ännu svårare har jag att hålla mig borta från halloumi och fetaost, för de två grejerna är typ mina räddningar när jag tröttnar på qourn/soja-produkter. Kanske blir det svårare också för att jag inte bor i en storstad och för att det inte finns så mycket bra ersättningsgrejer här… Suck :/
Fint, mycket fint!!