Konserter
Fryde allena i Barcelona
Nu är det snart en månad sen jag åkte ner till Barcelona för att gå på Primavera Sound Festival. Flera månader innan dess, när jag såg vilka band som skulle spela, så vart jag rätt kvick på att boka resa och köpa biljett. Då var det mars månad och allt vad som heter sommar, brunbrända axlar och varma nätter kändes som ett liv bort.
Även om festivalen upptog det mesta av tiden i Barcelona så är man ändå tvungen att äta. Ju. Några längre restaurangbesök fick inte plats, för det mesta köpte jag bara med mig färsk frukt från saluhallen El Mercat de la Boqueria och satte mig i någon skuggig plats nära festivalområdet. Som en jälla Ferdinand. Jag återvände dock till Juicy Jones med sina fantastiska juicer och bocadillos men hann även med att testa ett ställe vid namn Gopal.
En oväntad fin sak som hände när jag ändå befann mig 200 mil hemifrån var att jag sprang på en vän som jag inte sett på sex år. Bara sådär. Kram, hajpådaj och sen hade man plötsligt lite sällskap också.
Innan jag börjar matporrblogga så vill jag delge mig av vilka band jag fick avnjuta. Mina korta men koncisa utlåtande om var och en lyder:
- Avi Buffalo – Bättre på skiva.
- Bearsuit – Nöjd.
- Belle & Sebastian – Många år sen sist, fortfarande lika bra.
- Cults – Fy 1000an va bra.
- Explosions in the sky – Mäktigt!
- Fleet Foxes – Inte så intresserad. Såg på avstånd. Hann slumra till.
- Grinderman – Nick Cave för första gången. NRJ-injektion. Bästa hesten.
- Kurt Vile & The Violaters – Långhåriga mittbenor. På festivalens topp 5-lista.
- M. Ward – Jag vill vara M. Ward.
- Mogwai – Drömskt.
- Of Montreal – The Ark på tjack. Tramsigt.
- Perfume Genius – Klart finast på festivalen.
- PJ Harvey – Det var lite mer än okej.
- Pulp – På min önskelista sen jag var tonåring. Orden räcker inte till, det är bara en känsla. Som erektion typ.
- Rubik – Dessa finnar blev festivalens överraskning.
- Sonny & The Sunsets – Roligare än inget.
- The National – Hade ett par ben som utsikt. Lät som på skiva. Tråkigt.
- The Tallest Man on Earth – Ett av de framträdande som jag såg mest fram emot. Var lycklig efteråt.
- Warpaint – Överskattade.
Jag har lagt upp några filmer på Youtube ifall någon är intresserad. Se Kurt Vile, Avi Buffalo, Perfume Genius eller The Tallest Man on Earth. Eller Pulp.
Och nu raskt över till maten! Jag började med ett säkert kort och gick som sagt direkt till Juicy Jones. Detta ställe har jag skrivit mer om här och här. Beställde en bocadillo med ugnsbakad tofu och avokado men märkte inte förrän jag kom hem att det var samma som jag beställde förra året. *dålig på att testa nytt*. Sen blev det en kiwi- och apelsinjuice också. Det såg ut så här.
Dagen efter hade jag fått nog av Juicy Jones och irrade runt med svetten lackande i pannan innan jag till slut hittade till Gopal. Detta ställe skiljer sig ifrån Juicy Jones på så sätt att det inte direkt är någon restaurang. Tänk falafelställe i Malmö med sitt enkla möblemang men byt ut falafeln mot veganska hamburgare och tårtor och djurrättsaffischer på väggarna. De har även en imponerande chark där man kan köpa med sig korvar och annat gött med sig hem. Men det gjorde inte jag okej. JÄVLA BRA var det i alla fall. Så här såg det ut!
Vid första besöket (ett bra ställe besöker man alltid mer än en gång) så tog jag en Maxi-burger. Ingen aning om detta var det bästa valet men jag var nervös okej! Alltid jobbigt att komma in som en yr svenne på ett nytt ställe utan att ha en aning om hur man uttalar det som står på tavlan. Blir ju inte heller lättare av att man hade sjuttielva alternativ att välja mellan. Maxi blev det.
Vid mitt andra besök så var jag helt inställd på att äta tårta. Det var visserligen arla morgon (läs: 12-tiden) men ifall jag hade tryckt både burgare och tårta till frukost så hade jag både blivit hånad av Johan Gååshudsson och missat festivalen pågrund av matkoma. Så en enkel liten tårtbit till frukost fick det bli. Inte heller här blev det lätt att välja men jag är ju en sån där chokladkille. Ju mer choklad desto gladare Fryde.
Det understa lagret var av sockerkaka-typ men inte lika fluffig. Över detta låg det en krispig kolasmet som var av perfekt konsistens till en annars så mjuk och fluffig kaka. Något som bryter av är alltid bra, så även i en chokladtårta. För att fortstätta min novell om denna bakelse var det sedan ett högt lager av chokladmousse innan ett lager av mörk choklad och chokladsås fick avsluta gudomligheten.
Efter fyra dagar åkte jag hem igen, det regnade, det kändes som höst, jag var i Malmö så klart och jag förstod knappt att jag alldeles nyss hade gått runt i solbrillor och smörjt in axlarna med solkräm. Det var en himla fin festival, i en ännu finare stad, och jag hoppas att detta inte förblir mitt första och sista besök.
Kanske gillar du:
11 kommentarerMaria Taylor och Vangaalen på Magnet
Var på Magnet igår för att se Maria Taylor och Chad Vangaalen. Förakten stod Whispertown 2000 för. Försökte spela in lite film men tyvärr hanterade min kamera inte riktigt att stå längst fram som ett annat stalkermongo. Att jag sedan råkade lägga all fokus på hennes sköte där nån minut var inte alls min mening, jag lovar.
Kanske gillar du:
Inga kommentarerEn dragspelsspelande haj gjorde Fryde vek
Igår var det en svenne-tillställning på Intersoap i Prenzlauer Berg. Det krävs något alldeles extra för att jag ska cykla den knappa milen till andra sidan stan, komma fram svettig som en burek och sen trycka in mig i ett rum med sextio andra, utan öppna fönster och med en värme som inte går att beskriva på något annat sätt än jävlig. Eller det där med hur många vi egentligen var i rummet kanske man ska ta med en nypa crack. Jag är kass på att uppskatta sånt där, men hitt va det nock ändånn.
Chikan inledde men sen turades Hajen, Winter took his life, Tvärvägen och Euphoria and the Lazy Boy om resten av kvällen. När Hajen spelade Scapegoat knöt det sig lite i magen och hur fint det var kan man se i filmklippet. Man kan också se hur jag mot slutet, lutandes mot en soffa med några tyskar flåsandes i nacken, skakade tills spagettiarmen bara ville ge vika. Allt i HD du.
Trots att jag saknade syre så som jag saknar Majlis om kvällarna, hade jag jag gärna sett att de höll på längre. Att sedan hela gänget avslutar kvällen med en cover på Nothing compares to you av Sinnädd o’Kånnor gjorde att hela jag ville ge vika och sova över där på soffan en stund. Istället cyklade jag skrålandes hem i ett ösregn som gjorde mig mer våt än apan. Ändånn nöjd.
Kanske gillar du:
2 kommentarerJenny Lewis på Lille Vega
Även om Jenny Lewis var långt bättre än vad en tisdag kräver, så var det nästan supporten som var kvällens höjdpunkt. Benji Hughes hade ett par riktigt bra låtar, men framför allt så var han underhållande, även om man emellanåt mest skrattade åt honom. Hade så många bira innanför västen att han höll på att snubbla både två och tre gånger, men lyckligtvis(?) höll han sig uppe. Bandet tittade oroligt på varandra, men ändå envisades han om att springa av från scen i låtarna då det inte innehöll någon sång. Upp och ner, och sista gången kröp han ut som en förvuxen bebis.
Jenny Lewis var lite bättre på att röra sig. Kan man säga. Med sina två album som grund avverkade hon 3-4 låtar från första och nästan hela senaste skivan Acid Tongue. Utöver detta lyckades hon på 1,5 timme även klämma in en ny låt som lät riktigt bra men som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på, samt en cover på Love Hurts tillsammans med pojkvännen Jonathan Rice. Bäst var utan tvekan den låt hon inledde kvällen med; Jack killed mum. Ett litet utdrag från konserten kan du se här, innehåller bland annat en sväng-om av Benji som sedan försvinner ut med några fumlande steg:
Kanske gillar du:
Inga kommentarer22 slag i solarplexus från herr Kozelek
Det är inte ofta jag, efter en konsert, känner mig så mållös och mörbultad som jag gjorde efter Sun Kill Moon igårkväll. För mycket av det goda har man ju hört talas om, men detta tänjde verkligen på gränserna. Debaser Malmö var till en början skrämmande tomt, vilket var synd eftersom det var allt för många som missade toppenfina Steso Songs. Ni som inte känner till henne får se till att titta på videoklippen nedan, tycka det är skitbra och sedan göra henne glad genom att gå in här eller här för att köpa hennes EP. Tveklöst värt det.
När Mark Kozelek med band väl gick på scen hade Malmöpubliken förfestat klart och hittat rätt. Den nästintill 2 timmar långa spelningen var precis så bra som man hoppades att den skulle vara. Linnéa Olsson på SvD använde ord som sövande, blasé, trist och hävdar att Stockholmsspelningen inte var rörande, och jag vet inte om det är skillnad på mig och Linnéa eller på de två Debaser-spelningarna. Även ifall man skulle kunna kalla det sövande när folk somnar ståendes, vilket kanske mer var förfestens konsekvens, så är det inte med sövande jag skulle vilja beskriva gårdagens spelning. Har inte så många ord alls faktiskt, men jag vaknar upp efter Tonight in Bilbao och undrar lite var jag har varit de senaste 10 minuterna. Säger mer kanske.
Eftersom det rådde mobil- och kameraförbud under Sun Kil Moon har jag ”bara” klipp från Steso Songs:
Kanske gillar du:
Inga kommentarer