Konserter

Maria Taylor och Vangaalen på Magnet

Maria TaylorVar på Magnet igår för att se Maria Taylor och Chad Vangaalen. Förakten stod Whispertown 2000 för. Försökte spela in lite film men tyvärr hanterade min kamera inte riktigt att stå längst fram som ett annat stalkermongo. Att jag sedan råkade lägga all fokus på hennes sköte där nån minut var inte alls min mening, jag lovar.

Inga kommentarer

En dragspelsspelande haj gjorde Fryde vek

Igår var det en svenne-tillställning på Intersoap i Prenzlauer Berg. Det krävs något alldeles extra för att jag ska cykla den knappa milen till andra sidan stan, komma fram svettig som en burek och sen trycka in mig i ett rum med sextio andra, utan öppna fönster och med en värme som inte går att beskriva på något annat sätt än jävlig. Eller det där med hur många vi egentligen var i rummet kanske man ska ta med en nypa crack. Jag är kass på att uppskatta sånt där, men hitt va det nock ändånn.

Amanda Hajen Bergman.Chikan inledde men sen turades Hajen, Winter took his life, Tvärvägen och Euphoria and the Lazy Boy om resten av kvällen. När Hajen spelade Scapegoat knöt det sig lite i magen och hur fint det var kan man se i filmklippet. Man kan också se hur jag mot slutet, lutandes mot en soffa med några tyskar flåsandes i nacken, skakade tills spagettiarmen bara ville ge vika. Allt i HD du.

Trots att jag saknade syre så som jag saknar Majlis om kvällarna, hade jag jag gärna sett att de höll på längre. Att sedan hela gänget avslutar kvällen med en cover på Nothing compares to you av Sinnädd o’Kånnor gjorde att hela jag ville ge vika och sova över där på soffan en stund. Istället cyklade jag skrålandes hem i ett ösregn som gjorde mig mer våt än apan. Ändånn nöjd.

2 kommentarer

Jenny Lewis på Lille Vega

Jenny Lewis

Även om Jenny Lewis var långt bättre än vad en tisdag kräver, så var det nästan supporten som var kvällens höjdpunkt. Benji Hughes hade ett par riktigt bra låtar, men framför allt så var han underhållande, även om man emellanåt mest skrattade åt honom. Hade så många bira innanför västen att han höll på att snubbla både två och tre gånger, men lyckligtvis(?) höll han sig uppe. Bandet tittade oroligt på varandra, men ändå envisades han om att springa av från scen i låtarna då det inte innehöll någon sång. Upp och ner, och sista gången kröp han ut som en förvuxen bebis.

BenjiJenny LewisJenny Lewis

Jenny Lewis var lite bättre på att röra sig. Kan man säga. Med sina två album som grund avverkade hon 3-4 låtar från första och nästan hela senaste skivan Acid Tongue. Utöver detta lyckades hon på 1,5 timme även klämma in en ny låt som lät riktigt bra men som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på, samt en cover på Love Hurts tillsammans med pojkvännen Jonathan Rice. Bäst var utan tvekan den låt hon inledde kvällen med; Jack killed mum. Ett litet utdrag från konserten kan du se här, innehåller bland annat en sväng-om av Benji som sedan försvinner ut med några fumlande steg:


Inga kommentarer

22 slag i solarplexus från herr Kozelek

Steso Songs

Det är inte ofta jag, efter en konsert, känner mig så mållös och mörbultad som jag gjorde efter Sun Kill Moon igårkväll. För mycket av det goda har man ju hört talas om, men detta tänjde verkligen på gränserna. Debaser Malmö var till en början skrämmande tomt, vilket var synd eftersom det var allt för många som missade toppenfina Steso Songs. Ni som inte känner till henne får se till att titta på videoklippen nedan, tycka det är skitbra och sedan göra henne glad genom att gå in här eller här för att köpa hennes EP. Tveklöst värt det.

När Mark Kozelek med band väl gick på scen hade Malmöpubliken förfestat klart och hittat rätt. Den nästintill 2 timmar långa spelningen var precis så bra som man hoppades att den skulle vara. Linnéa Olsson på SvD använde ord som sövande, blasé, trist och hävdar att Stockholmsspelningen inte var rörande, och jag vet inte om det är skillnad på mig och Linnéa eller på de två Debaser-spelningarna. Även ifall man skulle kunna kalla det sövande när folk somnar ståendes, vilket kanske mer var förfestens konsekvens, så är det inte med sövande jag skulle vilja beskriva gårdagens spelning. Har inte så många ord alls faktiskt, men jag vaknar upp efter Tonight in Bilbao och undrar lite var jag har varit de senaste 10 minuterna. Säger mer kanske.

Eftersom det rådde mobil- och kameraförbud under Sun Kil Moon har jag ”bara” klipp från Steso Songs:


Inga kommentarer