2012 var året då det blev förbjudet inom EU att hålla höns i oinredda burar men om man tror att frigående höns går utomhus på en idyllisk gård, andas frisk luft och ser dagens ljus så är det dags att tänka om. Dessutom är det fortfarande okej med inredda burar (läs: sittpinne).

Nåväl. Att rårakor måste innehålla ägg är ungefär lika sant som att det inte går att baka sockerkaka eller grädda pannkakor utan ägg. Eller att ägg inte är djurplågeri. Inte heller behöver man crème fraiche, löjrom eller fläsk som tillbehör till sina rårakor.

Senast vi lagade det här hemma så använde vi istället tångcaviar, soyghurt med äggfri mayonnaise, avokado, rödlök, dill och en klyfta citron. Till det en ruccolasallad med marinerade champinjoner. Snabbmat när den är som bäst.

Veganska rårakor (4 port)

• 8-10 potatisar
• Mjölkfritt margarin
• Salt och peppar

Skala potatisen och riv på den grova sidan av rivjärnet. Salta och peppra. Smält margarinet i en het stekpanna och platta ut en klick med riven potatis med stekspaden. Stek gyllenbrun på båda sidor och lägg sedan upp på en ugnsfast form. Värm alla rårakor i ugn och servera med valfritt tillbehör. Det går även att steka rårakorna i ett våffeljärn ifall man har tillgång till det.

I förra veckan tillagades det en potatissallad med edamamebönor och avokado. Kanske inspirerad av Aomame i 1Q84. Till det favoritkorven Sizzle Dogs, gjord på seitan. Älskar korv. Korv utan kött.

Potatissallad med edamamebönor och avokado

Dressing

• 1 dl olivolja
• 2 msk vitvinsvinäger
• 1 msk fransk senap
• 1 tsk agavesirap eller socker
• salt och peppar

Eftersom jag bloggade så dåligt under 2011 så tänkte jag att det skulle passa bra ifall jag delade med mig av ett fint veganminne under från året som gick.

Jaha vafan är då ett veganminne, tänker ni. Som en veganmage fast minne istället för mage, tänker jag. En stund, ett ögonblick, fylld av vegansk kärlek, i alla dess former och storlekar. Men att välja ett bland alla visade sig vara svårare än vad jag trodde. Detta är vad jag minns:

Jag minns såklart Delicatobollsätartävlingen som drog igång för första gången i februari 2011. Detta var också året då vi drog igång vårt kära matlag, en tradition som dock visade sig bli alldeles för kort. Nu ligger den på is, kan man säga men när det väl begav sig så träffades vi hemma hos någon av oss, tog med ett gäng ingredienser var och satte tillsammans ihop en trerätters som inte liknade något annat. Succékoncept.

Jag minns semmelkalaset hemma i farmen när Gaashud tryckte i sig åtta semlor och ändå hade plats till att äta grädde med sked när alla andra höll på att dö sockerdöden. Lskar den killen!

Jag minns en miljontals fikastunder på Kafé Agnez innergård. Minns när Kao’s slog upp dörrarna och när Chez Madame flyttade till större på ny adress. Blir fortfarande lite vemodig när jag tänker på alla ställen i Berlin som är så okonstlat bäst, eller när jag åkte till Barcelona, Primavera-festivalen och Gopals mäktiga chokladtårta. Påskknytiset hos Drottningen där Anni gjorde succé med sin saffrankaka. Midsommarhelgen i Mellbystrand. Utflykter med hund och kärlek med fullproppad matsäck. Grillen som införskaffades för att kunna grilla vegansk korv på jobbet.

Jag minns Vegomässan i Malmö när sommaren var som minst dålig. Grillen var glödhet, Peter Wahlbeck aningen svalare och maten tog slut, givetvis för att Vegomässan blir bättre och drar mer och mer folk för vart år som går.

Jag minns Mallerinan som jag fick och som inspirerade mig till att dra igång historiens första veganska Ballerina-tävling. *låter som Ranelid*. Minns de fina bidragen som fick en att böla för att man inte fick trycka dem alla i flabben.

Ungefär så tänkte jag mig att ett år av fina veganminnen ser ut och då ska man ändå ha i åtanke att jag besitter en väldig förmåga att glömma bort saker och ting. Fortfarande undrar ändå folk om det inte är tråkigt att vara vegan. I längden liksom. Det finns ju inte så mycket att äta. Nej för i helvete, att vara vegan får mig bara att uppskatta alla resor, utflykter, middagar och fikapauser ännu mer. Att vara vegan är asball. Förhoppningsvis blir 2012 också det. Hur ser era planer ut?

Längst ner på listan dyker jag upp igen, som en liten tomte, då mitt initiativ till Delicatobollsätartävlingen blev ”Årets kul 3″.

Samtidigt ska jag ta och säga tack och farväl för det här året och samtidigt be om ursäkt för att bloggen ofta har legat ouppdaterad. 2012 är året då jag växer eller drar mig tillbaka. Inget annat är acceptabelt. Kram och gott nytt!

Ibland pallar jag bara inte. Då slänger jag ihop det här. Gott är det och det tar typ 10 min att fixa. Nu är jag mätt och glad och det är precis så jag vill vara. Poss till min häst, på freda e d tacofest.

Gräddig korvatallrik för en

• Några korvar
• 1 paket havre- eller sojagrädde
• Tagliatelle eller nån annan pasta
• 1 näve körsbärstomater
• 1 näve bladspenat
• 1 halv rödlök
• 1 msk tomatpuré
• 1 vitlöksklyfta
• Salt och peppar

Igår var det invigning och idag öppnade Chez Madame upp sin nya lokal på Falsterbogatan 1 i Malmö, inte mer än ett stenkast ifrån det gamla. Den förra lokalen hade sin charm, men under vintertid, eller snarare tio månader om året då man ej kan sitta utomhus, fick man ofta vända i dörren på grund av brist på sittplatser.

Den nya lokalen är betydligt större, med flera stora fönster som vätter ut mot Falsterbogatan och Ronnebygatan och det känns som verkligen som ett helt annat café än det gamla Chez Madame. Charmen och kärleken för det vegetariska har bibehållts och maten är faktiskt ännu bättre idag.

Vi dök upp vid två-tiden och då var det så pass mycket folk att vi fick sätta oss i baren. Minst två kändisar spottades. Jag och Johan tog båda en sallad med färskpotatis, picklade grönsaker och chi chi-spett. Till detta en gudomlig vitlöksmajonnäs. Det krävdes knappt några ord för att förstå, vi båda lät maten hålla flabben och tystnaden sa allt om hur gott det smakade. Till slut fick Johan ut sig ett ”Fan va bra det här va”, vilket bara kändes självsagt och överflödigt på något sätt. Salladen innehöll också äpple, gräslök, pumpakärnor och selleri vilket det sistnämnda jag inte är så dödligt förtjust i.

Som dagens serverades det en soppa men det fanns även grillade mackor och andra smårätter. Min sallad kostade 75:- och mackorna 65:- och lunchen detsamma om jag inte är helt ute och trampar.

Även om Chez Madame nu tydligt satsar lite mer på mat så har de inte försummat oss och glömt bort att vi älskar deras bakverk. Allt är visserligen inte veganskt men det finns alltid något som kan tillfredställa en gottegris. Att det kommer gå bättre för Chez Madame än det gamla, tradiga caféet som låg i samma lokal är det nog ingen som tvivlar på, men jag passar ändå på att skicka en cyber-lyckönskning. Poss!

Chez Madame
Betyg: 4,5/5 (lite mer veganskt och fullpottaren är hemma)
Var: Falsterbogtan 1 i Malmö
Webb: chezmadame.se

(karta)

En vän till mig är i övergången till att bli vegetarian och satt därför häromdagen och letade inspiration till god vegomat. Han sökte typ på ”god vegomat som ser ball ut” och fann ett recept på blått potatismos som verkade attrahera både ögon och gap.

Titta Fido, sa han till mig och skickade länken. ”Det här verkar asagott, ska lätt laga det till frukost imorgon bitti”. Det tror jag inte en sekund på, svarade jag.

Givetvis åt han inte blå kongomos med citron, schalottenlök och örter till frukost dagen därpå. Inte ens i Danmark hade han lyckats med det. Tanken var god dock och jag uppskattade hans spontana men ack så korta engagemang. Däremot såg jag till att laga det till kvällens middag. Till detta blev det stekta sojabiffar, kryddade med dragon och en sallad med galiamelon.

Dagen därpå visade jag bilden på min middag och han uttryckte sig, med en gnutta skepsis, så här: ”Ser asagott ut Fido, men jag spyr av dill. Dill och persilja spyr jag av.”

Blå kongomos med citron, schalottenlök och örter (4 pers)

• 1 kg blå kongopotatis
• Saft av en ½ citron
• 1 schalottenlök
• 1 knippe dill
• 4 kvistar basilika
• 1 dl Oatly havregrädde
• Salt och peppar

Skala och koka potatisen i saltat vatten. Finhacka löken, pressa saften ur citronhalvan och plocka dillen och basilikan. Mosa potatisen, häll i citronsaften och därefter havregrädden. Salta, peppra och vänd ner örterna och löken i moset alldeles innan servering.

Originalreceptet finns på ICA’s hemsida, men jag har ändrat det lite efter egna önskemål.

Nu är det snart en månad sen jag åkte ner till Barcelona för att gå på Primavera Sound Festival. Flera månader innan dess, när jag såg vilka band som skulle spela, så vart jag rätt kvick på att boka resa och köpa biljett. Då var det mars månad och allt vad som heter sommar, brunbrända axlar och varma nätter kändes som ett liv bort.

Även om festivalen upptog det mesta av tiden i Barcelona så är man ändå tvungen att äta. Ju. Några längre restaurangbesök fick inte plats, för det mesta köpte jag bara med mig färsk frukt från saluhallen El Mercat de la Boqueria och satte mig i någon skuggig plats nära festivalområdet. Som en jälla Ferdinand. Jag återvände dock till Juicy Jones med sina fantastiska juicer och bocadillos men hann även med att testa ett ställe vid namn Gopal.

En oväntad fin sak som hände när jag ändå befann mig 200 mil hemifrån var att jag sprang på en vän som jag inte sett på sex år. Bara sådär. Kram, hajpådaj och sen hade man plötsligt lite sällskap också.

Innan jag börjar matporrblogga så vill jag delge mig av vilka band jag fick avnjuta. Mina korta men koncisa utlåtande om var och en lyder:

• Avi Buffalo – Bättre på skiva.
• Bearsuit – Nöjd.
• Belle & Sebastian – Många år sen sist, fortfarande lika bra.
• Cults – Fy 1000an va bra.
• Explosions in the sky – Mäktigt!
• Fleet Foxes – Inte så intresserad. Såg på avstånd. Hann slumra till.
• Grinderman – Nick Cave för första gången. NRJ-injektion. Bästa hesten.
• Kurt Vile & The Violaters – Långhåriga mittbenor. På festivalens topp 5-lista.
• M. Ward – Jag vill vara M. Ward.
• Mogwai – Drömskt.
• Of Montreal – The Ark på tjack. Tramsigt.
• Perfume Genius – Klart finast på festivalen.
• PJ Harvey – Det var lite mer än okej.
• Pulp – På min önskelista sen jag var tonåring. Orden räcker inte till, det är bara en känsla. Som erektion typ.
• Rubik – Dessa finnar blev festivalens överraskning.
• Sonny & The Sunsets – Roligare än inget.
• The National – Hade ett par ben som utsikt. Lät som på skiva. Tråkigt.
• The Tallest Man on Earth – Ett av de framträdande som jag såg mest fram emot. Var lycklig efteråt.
• Warpaint – Överskattade.

Jag har lagt upp några filmer på Youtube ifall någon är intresserad. Se Kurt Vile, Avi Buffalo, Perfume Genius eller The Tallest Man on Earth. Eller Pulp.

Och nu raskt över till maten! Jag började med ett säkert kort och gick som sagt direkt till Juicy Jones. Detta ställe har jag skrivit mer om här och här. Beställde en bocadillo med ugnsbakad tofu och avokado men märkte inte förrän jag kom hem att det var samma som jag beställde förra året. *dålig på att testa nytt*. Sen blev det en kiwi- och apelsinjuice också. Det såg ut så här.

Dagen efter hade jag fått nog av Juicy Jones och irrade runt med svetten lackande i pannan innan jag till slut hittade till Gopal. Detta ställe skiljer sig ifrån Juicy Jones på så sätt att det inte direkt är någon restaurang. Tänk falafelställe i Malmö med sitt enkla möblemang men byt ut falafeln mot veganska hamburgare och tårtor och djurrättsaffischer på väggarna. De har även en imponerande chark där man kan köpa med sig korvar och annat gött med sig hem. Men det gjorde inte jag okej. JÄVLA BRA var det i alla fall. Så här såg det ut!

Vid första besöket (ett bra ställe besöker man alltid mer än en gång) så tog jag en Maxi-burger. Ingen aning om detta var det bästa valet men jag var nervös okej! Alltid jobbigt att komma in som en yr svenne på ett nytt ställe utan att ha en aning om hur man uttalar det som står på tavlan. Blir ju inte heller lättare av att man hade sjuttielva alternativ att välja mellan. Maxi blev det.

Vid mitt andra besök så var jag helt inställd på att äta tårta. Det var visserligen arla morgon (läs: 12-tiden) men ifall jag hade tryckt både burgare och tårta till frukost så hade jag både blivit hånad av Johan Gååshudsson och missat festivalen pågrund av matkoma. Så en enkel liten tårtbit till frukost fick det bli. Inte heller här blev det lätt att välja men jag är ju en sån där chokladkille. Ju mer choklad desto gladare Fryde.

Det understa lagret var av sockerkaka-typ men inte lika fluffig. Över detta låg det en krispig kolasmet som var av perfekt konsistens till en annars så mjuk och fluffig kaka. Något som bryter av är alltid bra, så även i en chokladtårta. För att fortstätta min novell om denna bakelse var det sedan ett högt lager av chokladmousse innan ett lager av mörk choklad och chokladsås fick avsluta gudomligheten.

Efter fyra dagar åkte jag hem igen, det regnade, det kändes som höst, jag var i Malmö så klart och jag förstod knappt att jag alldeles nyss hade gått runt i solbrillor och smörjt in axlarna med solkräm. Det var en himla fin festival, i en ännu finare stad, och jag hoppas att detta inte förblir mitt första och sista besök.

Denna gång tog jag med mig alger till förrätt vilka skulle visa sig vara helt oätliga, en mozzarellaost till huvudrätt samt mandlar till efterrätt. Säkra och osäkra kort från Fryde den här gången alltså. Resten av ingredienserna som deltagarna tog med sig var:

• Smördegsrullar
• Morötter
• Citron
• Sojabiffar
• Veggiekyckling
• Sparris
• Blå Kongo potatis
• Cashewnötter
• Knäcke
• Rödbetor
• Passionsfrukt
• Rismjölkschoklad

Till förrätt blev ugnsgrillade rödbetor med en skiva mozzarellaost och ett knäcke med morotskräm med vitlök och sesamsalt. Och den där förfärliga algen förstås. För sakens skull. Det var gott, kanske inte det bästa vi har gjort men klart vackrare än förra omgångens paj iaf.

Lagom till huvudrätten så flödade kreativiteten bland kvällens deltagare och resultaten av detta blev blå ostfyllda potatisbollar, sojabiffar och vegokyckling, stekt sparris och en helt fantastisk cashewnötssås. Helt klart kvällens höjdpunkt, förutom när Johan visade kådden för grannen då.

Sen kom vi till slut till Frydes favoritmål, ETTORRÄTTEN! Smörknyten fyllda med choklad och mandelmassa serverades till passionsfrukt och mandelsås. Allt som innehåller choklad och smördeg blir så klart automatisk gotte, men inte godare än förra matlags succédessert. Synd var att Carin hade ätit upp det mesta av chokladen så att det inte blev så mycket till fyllning i de små knytena.

Matlag #4 är förhoppningsvis tillbaka inom kort – då hemma hos Fryde och Farmen!

Idag återvände jag till Kao’s för att, inte helt oväntat, testa hamburgertallriken med rotfruktsstrips. Valde att sitta på uteserveringen för att se om det gick, och njöt trots Malmövind och Bergsgatan i nacken. Rotfruktsstripsen kunde ha fått vara något knaprigare, men annars var tallriken komplett. En burgare på sojafärs, bröd, riven rödkål, tomat, gurka, sallad, lök och en dressing på det. 85 kaosingar.