Efter att ha avslutat 2009 i en stuga i mörka skogen inleder jag första dagen av 2010 med att ligga influensasjuk med Svennis och chipspåsen på bröstet. Bättre kunde det ju få börja.

I ett tidigt kyligt 2009 drömde jag mig bort med Anna Järvinen. Tog bussen söderut med Camera Obscura och med Maccabees i öronen pinnade jag varje dag ner längst Skalitzer Straße för att äta glass. Bölade till en kass konsert med Magnolia Electric Co. och spelade fiol med Tiny Vipers om nätterna. Käkade frukost på Morgenrot med Iron & Wine, solade näck i Tiergarten med Marcus Krunegård och spelade efterfestpingis i Kreuzberg med Norman Palm. Drack öl med Yeah Yeah Yeahs på Club der Visionaere. Saknade Malmö och två katter på bröstet till J. Tillmann. Ville baka kakor med Langhorne Slim.

Kom hem och [ingenting] blev soundtrack till en vardag med katter och ett minne av en iskall kväll i Lund. Njöt av livet under Monsters of Folk-konserten och M. Ward blev den trygga stöttepelaren till det som återstod av året. Sammantaget 69 bra låtar som får mig att minnas de fina små stunder under mitt 2009. Länk till Spotify-listan.

Var på Magnet igår för att se Maria Taylor och Chad Vangaalen. Förakten stod Whispertown 2000 för. Försökte spela in lite film men tyvärr hanterade min kamera inte riktigt att stå längst fram som ett annat stalkermongo. Att jag sedan råkade lägga all fokus på hennes sköte där nån minut var inte alls min mening, jag lovar.

Jag fick feeling var en av de flitigast spelade skivorna hemma hos mig under slutet av 2007 och hängde med ett bra tag in på det år som följde. Kom hem är slag i magen och en hand som stryker bort luggen i pannan – på samma gång. Uppföljaren känns annorlunda. Kanske bättre? Man var bland molnen är lättare, men fortfarande med hopplöshet, frustration och jagärtröttpåmigsjälv. Lyssnade horisontellt med stark sol i ansiktet och katt på magen och det värmde så grannt. Svennis gick på dass, solen gick ner men skivan snurrar sattan i det och kompenserar lite det som försvann.

om man har den staden med ljus
och med nattmusik
så har man nog hela livet

det finns inget som det
hur långt man än går
som kan ge dig det du får då

Egentligen var det menat att den sextonde veganlunchen skulle förtäras på Astrid & Aporna KÖK. Superfint ställe verkligen, men tyvärr var inte lunchen på menyn än. Jag blir glad i magen när jag tänker på hur bra det kommer bli när det är igång på riktigt. Jag och Malin fortsatte längre ner på Bergsgatan med mission ”bli mätt på riktigt”, och det är precis vad jag har hört att man ska bli på Tusen & 2. Hamburgaren är i stort fokus under lunchen och det finns många att välja på, speciellt om man är vegetarian. Som vegan blev det lite knivigare men jag lyckades tillslut förhandla mig till en dubbel morotsburgare, som verkligen inte hör till mina favoriter. Morotsbiffar har ofta konsistensen av barnmat och även om ytan är friterad så är det inte svårt att klara sig utan gaddar. Burgaren serverades med ajvar, pommes och en läsk för ynka 55 kronor. Även om det hela smakade helt okej så är det väl just priset som vore den enda vettiga anledningen till ett återbesök. Malin å andra sidan ska dit imorgon igen.

Betyg: 2/5
Pris: 55:-
Var: Bergsgatan 6  i Malmö (karta)

Hej. Idag är solen inte blyg. Svennis gillar det och ligger i fönsterkarmen och kisar efter pippisar. Majlis är lite mer goth och gömmer sig i mörkret under en filt. Jag blandar Cure och Mazzy Star med Amy Diamond för att de båda ska komma i rätt stämning. Idag ska jag dö buffédöden på Vegegården. Hejdå.

Tar och bjuder på kattårnas soundtrack via Spotify bara för det.

Havregrynsgröt med honungsmelon och rostade pumpafrön (1 port)

• 1 dl havregryn
• 2,5 dl vatten
• Honungsmelon
• En halv morot
• 1 msk psylliumfrö
• 1 msk pumpafrö
• kanel
• salt

Riv moroten och koka upp tillsammans med havregryn, vatten, kanel och salt. Rosta pumpafrön i en het panna och blanda ner i den färdiga gröten tillsammans med psylliumfrö. Servera gröten med tärnad honungsmelon och sötad sojadryck.

Igår kväll fick jag för mig att jag skulle vilja äta stekt blåbärsgröt till frukost, någonting som jag aldrig tidigare hade testat. Så jag kokade upp en havregrynsgröt på havredryck och blåbär, hällde ner i pepparkaksformar på ett fat och ställde in i kylen. Det där är ju bara för gulligt! tänkte jag när jag stod där med kylskåpsdörren öppen och beskådade min gröt formad till hjärtan, grisar och gummor.

Sen vart det fredagsmorgon och dags att steka gröt. Men att få över den stansade gröten till stekpannan gick inte riktigt som jag ville va. Grisens bakdel föll till golvet. Svennis tog na. Men bara för att jag är så sattans klipsk så ställde jag in gröten i frysen istället så att jag enkelt skulle kunna lyfta den till stekpannan.

Sen tycktes jag se himlen spricka upp en aning och istället för att sitta inne och vänta på att gröt ska stelna så gav jag mig ut på en joggingtur. Ställde in iPodda på 10 km men utan något snällt i magen så fick jag kramp i den efter bara några hundra meter. Men Frydas är envis! Sprang vidare.

När jag kom till Södervärn berättade kvinnan i lurarna att jag hade 400 meter kvar så då satte jag på min POWWA-låt! Pinnade på som en annan snuda då jag kommer upp till Försäkringskassan där halva Södervärn står och köar för att komma in. Vägrade visa smärtan som så tydligt uttryckte sig i mitt anlete bara några meter innan. Graciöst och lättfotat passerar jag kön som hade förvandlats till publik då jag möter en bil i korsningen. Nu får du allt ta och trycka på bromsen lilla vän för jag vägrar att tappa det lilla jag har kvar, tänkte jag. Den lilla vännen nonchade totalt och sen vart det ett bam och sen låg Frydas påkörd på marken med överkörda fötter.

- RING AAAMBOLANS!!! skrek en tant som uppenbarligen hade stissat upp sig alldeles för mycket. En vänlig herre var redo med mobilen men någon ambulans-tur hade jag ju inte tid med. Jag skulle hem och steka gröt, men herren verkade inte förstå mitt halvjobbiga skämt så där mitt i allt. Tackade mina åskådare för hjälpen, döljde smärtan med ett krystat leende och haltade hemåt.

Dessutom blev det lagom lyckat med att steka gröten, trots alla förberedelser. Kanske ska man bara hålla sig till det som man vet fungerar. Efter allt klet i pannan kokade jag upp en len och fin gröt på havredryck och blåbär. Istället för den traditionella sojamjölken som tillbehör åt jag den med en söt vaniljyoghurt med kanel och strödde över lite kokosflingor. Hade jag från början nöjt mig med denna fantastiskt fina gröt så hade jag kanske sluppit inleda helgen med att ligga under bil.

Lugn och fin blåbärsgröt med vaniljyoghurt och kokosflingor (1 port)

• 1 dl havregryn
• 2,5 dl havredryck
• 1 dl blåbär
• 1 msk kokosflingor
• 1 dl naturell sojayoghurt
• 2 tsk vaniljsocker
• 1 tsk råsocker
• kanel
• salt

Blanda yoghurt med vaniljsocker, råsocker och kanel. Koka upp havregryn med havredryck och lite salt. Blanda ner hälften av blåbären, lite kanel och koka till en len och fin gröt. Häll upp gröten i en skål tillsammans med resterande blåbär, strö över lite kokosflingor och servera med vaniljyoghurt.

Kanske inte nödvändigtvis de 25 bästa albumen i år, eftersom jag långt ifrån har lyssnat igenom allt intressant som året hade att erbjuda. Desto mer är det 25 album, som släpptes under 2008, som genom ett flitigt lyssnande har varit soundtracket till detta år.

Sun Kil Moon plockar förstaplatsen – dels pågrund av elva drömskt förföriska spår som lämnar en med blicken i taket och munnen på glänt, men också för att den släpptes då den hade lätt för att smyga sig in. Hans spelning på Debaser i Malmö en septemberkväll lämnade inget att önska och bidrog antagligen till de 87 lyssningarna som iTunes så snällt påminner mig om.

1. Sun Kil Moon – April Lyssna
2. Frida Hyvönen – Silence is wild Lyssna
3. Calexico – Carried to dust Lyssna
4. Markus Krunegård – Markusevengeliet Lyssna
5. Damien Jurado – Caught in the trees Lyssna
6. Joel Alme – Master of ceremonies Lyssna
7. She & Him – Vol 1 Lyssna
8. Woodpigeon – Songbook Lyssna
9. Håkan Hellström – För sent för eidelweiss Lyssna
10. Okkervil River – The Stand-ins Lyssna
11. Sigur Ros -  Med sud i eyrum vid spilum endalaust Lyssna
    
12. Ryan Adams & the Cardinals – Cardinology Lyssna
    
13. Jenny Lewis – Acid Tongue Lyssna
14. Langhorne Slim – Langhorne Slim Lyssna
15. Grand Archives – The Grand Archives Lyssna
16. Conor Oberst – Conor Oberst Lyssna
17. Jim Ford – The Sounds Of Our Time Lyssna
18. Cat Power – Jukebox Lyssna
19. Mates of State – Re-arrange us Lyssna
20. Mountain Goats – Heretic Pride Lyssna
21. Lightspeed Champion – Falling of the lavender bridge Lyssna
22. Tilly & The Wall – O Lyssna
    
23. Silver Jews – Lookout Mountain, Lookout Sea Lyssna
24. Steso Songs – Steso Songs Lyssna
    
25. Dr. Dog – Fate Lyssna

Även om Jenny Lewis var långt bättre än vad en tisdag kräver, så var det nästan supporten som var kvällens höjdpunkt. Benji Hughes hade ett par riktigt bra låtar, men framför allt så var han underhållande, även om man emellanåt mest skrattade åt honom. Hade så många bira innanför västen att han höll på att snubbla både två och tre gånger, men lyckligtvis(?) höll han sig uppe. Bandet tittade oroligt på varandra, men ändå envisades han om att springa av från scen i låtarna då det inte innehöll någon sång. Upp och ner, och sista gången kröp han ut som en förvuxen bebis.

Jenny Lewis var lite bättre på att röra sig. Kan man säga. Med sina två album som grund avverkade hon 3-4 låtar från första och nästan hela senaste skivan Acid Tongue. Utöver detta lyckades hon på 1,5 timme även klämma in en ny låt som lät riktigt bra men som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på, samt en cover på Love Hurts tillsammans med pojkvännen Jonathan Rice. Bäst var utan tvekan den låt hon inledde kvällen med; Jack killed mum. Ett litet utdrag från konserten kan du se här, innehåller bland annat en sväng-om av Benji som sedan försvinner ut med några fumlande steg: