All god mat måste upplevas två gånger, annars finns risken att man drömde, hade tur eller enkelt hade promenerat så mycket att kroppen förbisåg smakernas betydelse och istället lade all fokus på kvantitet. Så är det ibland. Ganska så ofta för mig. Kvantitet ligger mig varmt om hjärtat och det är därför inte så konstigt att ordet ”buffé” så kvickt genererar fickstånd, så även denna gång.

På den här buffén betalar man förvisso för hur mycket maten väger, men med tanke på det blygsamma hektopriset (8:-) så känns det trots allt ändå som en ”jag har fan ta maj betalt och ska äta till jag sprängs eller skäms-buffé”.

Vi snackar asiatiskt med friterade vårrullar, sötsur gryta med sojastrimlor, stekta nudlar, friterad blomkål, sojafärsbullar, sallader, dressingar osv. Kolla sedan in den stående menyn på deras hemsida. Kan någon ta konceptet hit?

Loving hut är en restaurangkedja jorden runt som säger att man ska Go green, be veg and save the planet. Helt okej med Frydo som blev extra glad över att upptäcka att de även finns i Prag. Allt är vegan och priserna är säkerligen över medel i tjeckiskt mått, men i jämförelse med vad man betalar hemma så var jag här en stenrik svenneturist. Under besök #2 undersökte jag i praktiken hur mycket man fick för pengarna, men vid första besöket var jag aningen förlägen och nöjde mig med en currygryta med stekt tofu. Linda Dryghue tog en söt gryta med sojakött, och tillsammans med den maffiga chokladtårtan som vi så kärvänligt delade till efterätt fick vi kasta upp den dryga hundringen. Puh!

Albio Lovin’ hut
Betyg: 4,5/5
Var: Truhlárská 20 i Prag (karta)

Som jag har väntat! Bland det första jag lovade mig själv att göra efter att ha flyttat från Berlin till Malmö var att äta pizza på Algarve – den lilla pizzerian på Kirseberg som Ken Ring tillsammans med Sveriges veganelit länge hyllat. I Berlin var jag bortskämd med att kunna äta vegansk pizza på ett flertal ställen, men väl hemma i Malmö är den valfriheten doktet bortblåst.

Efter att tillsammans med Maxahuet noga planerat in ett besök var det med viss iver och hög förväntan som vi i fredags trampade iväg till den gamla arbetarstadsdelen i nordöstra Malmö. För min del lyssnade jag med stor tillförlit på Björn den erfarne, som utan större överraskning föreslog sin egen VEGANKRUBB.SE, en pizza toppad med mozzarella, vitlöksspenat, vegansk kyckling, färsk röd chili och ruccola. Maxa å andra sidan var desto mer självständig och tog en Sam’s Veggie med sojaost, färska champinjoner, oliver, sojafärs och vegansk pepperonikorv. Kräkmätt och belåten sjönk jag ner i soffan, erinrade två riktigt fina pizzor som tveklöst levde upp till mina förväntningar. Den veganska kebabpizzan är dedikerad till återbesöket 2010 och det ryktas nu även om att det nästa år ska öppnas ett mer centralt Algarve med längre vegetarisk meny och om jag får önska; tidigare öppningstider. Blir en MSN-(Y) på det!

Pizzeria Algarve
Betyg: 4,5/5
Pris: 89kr/79kr
Var: Sandbackegatan 10c, Malmö (karta)

Kanske var det igår som jag för sista gången i år strosade runt i shorts och t-shirt. Imorse vaknade jag av kylan och mindes hur det var innan sommaren kom. Må så vara att sommaren är över även här och att täcket inte riktigt räcker till, men nu är det annat som ska värma mig. Jag sätter stopp för sommarinläggen med en fika och en lunch från Majas Deli i juli månad. Majas Deli är ett fint litet fik på Pappelallee i Berlin (U2 till Eberswalder Str.). Dessvärre var varken chocolate cheesecake:n eller tofu-mackan nån upplevelse, men veganpippin hjälpte mig att äta upp så att jag slapp skämmas. 86 dagar kvar till julafton!

Hallå! Fryde Snudansson här! För en stund sen var jag vansinnig på omkring 40 000 människor. Det är nämligen så att det årliga maraton-loppet just nu äger rum i stada och precis överallt kutar det människor där det är menat att jag ska cykla för att komma hem.
Innan dess var jag en glad laxafitta som hade tillbringat två timmar med Hans Wursts veganbuffé. Två timmar och tre monsterportioner var nämligen vad jag klarade av innan jag tillslut började skämmas, och då skulle jag nog även vilja påstå att det var ett personligt rekord.

Bordet var fullt med så mycket godsaker att det var omöjligt att smaka på allt, men på min tallrik fick det bland annat plats med pannkakor med lönnsirap, potatissallad, marinerad tofu, rökt seitan, couscous-sallad, kokt potatis, lite olika röror och en grönsallad.

Som vanligt spelades det fin musik och när det kom in en hund som satte sig vid min sida och tiggde brast hjärtat mitt en smula. Med förhoppningen om att jag skulle ha hål i hakan, lade han sig tryggt under bordet tills hans partypooper till matte skulle gå hem och KAMMA SAJ.

När jag vid lunch var på väg till Yellow Sunshine stannade en dam mig vid ett rödljus och frågade om vägen till Wienerstraße, och tur hade hon för dit skulle ju jag och nomma gyrostallrik. Jag bad henne följa efter mig så behövde jag inte försöka ge mig på en vägbeskrivning på tyska. OK! sa hon och såg nöjd ut. Jag med såklart. Vid varje korsning sträckte jag fint ut armarna åt det den riktning vi skulle svänga. Några minuter senare stannar jag vid ett rödljus och förväntar mig att hon ska komma upp jämte mig. Kanske småprata, kanske berömma mitt rutinerade sicksackande mellan bilarna, men istället ser jag hur hon ba bränner förbi mig och skriker OK JAG HITTAR NU TACK! Hejdå kompis, sa jag tyst för mig själv.

Jag har aldrig gått speciellt tillfredsställd ifrån Yellow Sunshine. Deras burgare är enligt min åsikt i en division under Yoyo Foodworlds, men idag var det ju gyrostallriken som gällde istället. För 5€ får man det som syns på bilden, dvs. gyrosbitar, pommes, tzatsiki och en sallad bestående av morötter, lök, alfagroddar och ruccolasallad. Efteråt luktade jag illa som tusan från flabben men var mätt och belåten. Full pott!

Betyg: 5/5
Pris: 5€
Var: Wienerstraße 19 i Berlin – Kreuzberg (karta)
www: yellow-sunshine.com

Jaha. Ja-ha. Hade bara hållt på den i fyra månader. Ville att den skulle få mig att skratta eller åtminstone utlösa det där flinet när något är alldeles för bra för mig. Men det är ju det där med förväntningar igen. Skyhöga förväntningar som trappas upp parallellt med inbillningen om att en efterätt skulle vara mer betydelsefull för livslyckan än röda huset på landet med katterna och ugglan i trädet. Men ja. Blir ju som det brukar. I livet och sådär. Man vet ju det, men ibland är man bara inte cynisk i tid.

Men ja igen. Det var två övermogna bananer som tillsammans med tre kulor vaniljglass badade i sprutgrädde och chokladsås. Det var gott, det var inte det, men det skulle ju vara mer. Ju.

Om man vill se en bild på hur den skulle/borde se ut så kan man göra det här. Det är ju den bilden som mitt stackars lilla huve har gått runt med. Ungefär likadant var det i helgen när jag skulle se Magnolia Electric co. För att göra en lång kväll kort så slutade min finstämda jagvillhadigiminnetföralltid-konsert med att Jason Molina spexade med solglasögon och spelade tennis med gitarr och skumgummiboll. Snopet är det mest adekvata ord kanske.

Under min kvällspromenad, inom en radie av 500 meter från huset, hittade jag tre nya ställen. En S&M-klubb, en porrbio och ett vegetariskt/veganskt soppställe. Jag borde öppna ögonen mer. Kände mig inte riktigt mogen för de två förstnämnda, och läder är ju inte direkt vegan, så det fick bli en oskyldig soppa till lunch istället. Alla soppor är vegetariska och kanske 3-4 är vegan. För ynka 2,90€ fick jag en krämig spenat- och kokossoppa som var nom-nom. Jag tackade och berömde tanten bakom disken för soppan, men förklarade samtidigt att jag inte var riktigt nöjd. Det fanns lite plats kvar i magen. Eller kanske inte, men jag var sugen på en hot-dog okej.

Fanns ganska så många olika korvar att välja mellan, en del av menyn ser man på bilden. Jag tog en hot chili korv och jag vet inte om det var ett så klokt beslut. Het mat är inte inte min starka sida och när svetten lackades i pannan och mina glasögon sakta men säkert gled ner för näsan så frågade, vi kan kalla henne Ilse, ifall allt var okej. Mycket gott, svarade jag. Men starkt. Hon såg nöjd ut, som om hon visste om att jag inte skulle hantera den. Men hon ska veta en sak. Jag gillade hennes lilla sopp- och korvkök och det, det tänkte jag visa genom att gå dit igen. Nuuue.

Uppdatering: Ilse vilar lördagar och söndagar.

Betyg: 4/5
Pris: 2,90 för soppa och 1,80€ för en hot dog
Var: Friesenstraße 6 i Kreuzberg, Berlin (karta)
Web: www.hot-pot-soup.de

Det tog sin lilla tid. Några månader va. Jag visste att korv och pommes inte skulle göra mig till en lyrisk McDonald’s-unge och precis därför har jag valt att äta annat varje gång jag varit på Yoyo. För Yoyo är perfekt med gränsen till fulländat. Seitan är himla fint och jag är glad att korven var gjord av det. Bättre än soja tycker jag. Men pommesen h-e-r-r-e-n-g-u-d. Kan man göra burgare, pizza, wraps och allt annat bättre än alla andra så borde man iaf kunna få till någorlunda pommes. Men dessa är  inte roliga nånstans. Så jag åt korven och lämnade kvar ett hav med pommes till diskarna. Nu ska jag bara testa deras Banana Split också så är säkert allt glömt och förlåtet.

Yoyo Foodworld
Pris: 4€
Var: Gärtnerstraße 27 i Berlin – Friedrichshain (karta)
Web: www.yoyo-foodworld.com

Sen har jag gått med i Matbloggar.com och för att få det är man tydligen tvungen att länka från sin blogg. Så vassego: www.matbloggar.com

4 kommentarer