En dragspelsspelande haj gjorde Fryde vek
Igår var det en svenne-tillställning på Intersoap i Prenzlauer Berg. Det krävs något alldeles extra för att jag ska cykla den knappa milen till andra sidan stan, komma fram svettig som en burek och sen trycka in mig i ett rum med sextio andra, utan öppna fönster och med en värme som inte går att beskriva på något annat sätt än jävlig. Eller det där med hur många vi egentligen var i rummet kanske man ska ta med en nypa crack. Jag är kass på att uppskatta sånt där, men hitt va det nock ändånn.
Chikan inledde men sen turades Hajen, Winter took his life, Tvärvägen och Euphoria and the Lazy Boy om resten av kvällen. När Hajen spelade Scapegoat knöt det sig lite i magen och hur fint det var kan man se i filmklippet. Man kan också se hur jag mot slutet, lutandes mot en soffa med några tyskar flåsandes i nacken, skakade tills spagettiarmen bara ville ge vika. Allt i HD du.
Trots att jag saknade syre så som jag saknar Majlis om kvällarna, hade jag jag gärna sett att de höll på längre. Att sedan hela gänget avslutar kvällen med en cover på Nothing compares to you av Sinnädd o’Kånnor gjorde att hela jag ville ge vika och sova över där på soffan en stund. Istället cyklade jag skrålandes hem i ett ösregn som gjorde mig mer våt än apan. Ändånn nöjd.
Kanske gillar du:
2 kommentarer…och en man till att förstöra det
Svennis störtade igår, men verkar trots allt ganska oberörd. Tar det hela med ett avundsamt lugn, till skillnad från Majlis som tydligt visar sin missbelåtenhet. Jag förbiser den brutna vingen som jag kämpade med i en trekvart och är istället glad för att vraket äntligen kommer till användning.
Kanske gillar du:
3 kommentarerDet ska va en kvinna till det
Jamen se! Lide fokuserad är hon. Vem som helst kan ju se att hon ligger och lurar på nån smart plan. Spännande.
Kanske gillar du:
Inga kommentarerVeganmage goes bantarblogg
Tyvärr, det är hårda tider nu. Banta är ju inte så roligt. Det bästa som finns är ju att trycka i sig mängder av festpaté och sedan gå och lägga sig i favoritfåtöljen och sova middag några timmar. Det vet man ju. Sen vaknar man, lättar kroppen på några gram i sandhuset och återhämtar vikten med några matbitar till. För att lätta ytterligare (denna gång på samvetet) kutar man ut i vardagsrummet, tjivar lite med Svennis och vänder sedan snabbt tillbaka igen, för att slicka i sig det sista i skålen.
Väcks precis i lagom tid när Fido kommer hem. Han tror såklart att jag är hungrig, men om sanningen ska fram så har jag ju bara inbillat honom med mitt eviga gnällande att jag behöver extra mycket mat efter hans arbetsdag. Inte lätt för honom att fatta att jag bara har legat och latat mig hela dagen va. Så jävla trög att man nästan tycker lite synd om honom, men det som man inte vet mår man ju som sagt inte dåligt av.
Trist bara att den tiden nu är förbi. Samtidigt som veterinären beskrev hans grad av stupiditet och att vår ohälsa beror på mängden mat han utfodrar, har den jäveln förvandlats till en jobbig Anna Skipper-kopia. Pallar inte. Så jag jävlas med honom. Han ska inte få tro att han ska få sova om nätterna. Svennis hjälper till, jag har lovat honom att vi får mat om vi bara är tillräckligt besvärliga.
Som alla vet är jag klipskare än svennen så jag låter honom göra jobbet medan jag själv ligger fint och till synes oskyldigt vid fotänden. Det bästa är att han tror att öronproppar ska hjälpa, räcker att jag beordrar min kompanjon att välta en kruka eller två så är han uppe ögonaböj. Än så länge verkar han dock ha orken kvar, men det dröjer nog inte länge förrän han förlorar förståndet och slevar upp lite nattamat till oss.
Jag återkommer med en rapport.
/Maj-Lis.
Kanske gillar du:
4 kommentarerMycket kärlek i en bild
Först så vaknar man. Ofrivilligt. Sen överväger man för- och nackdelar med att ens stiga upp. Sen gör man det ändå, för man bara gör det, utan att egentligen ha kommit fram till vilket som var det bästa alternativet. Man har en dag på jobbet som inte riktigt kan räknas som värdig. Man hoppar på Jeanette och man funderar på att flytta ifrån stan för att slippa cykla svärandes i ständig motvind. Man är plötsligt väldigt troende och ber gud om att sluta pusta. Man trampar sjuttioelva gånger och sedan är man på Mobilia. Man är på Mobilia och undrar vad fan man gör där. Man kommer på att det är tisdag och att man ska hos optikern. Man undrar om optikern har haft en lika bra dag som en själv eller om det bara är meningen att hon ska vara sån.
Sen kommer man hem. Och hemma får man göra lite som man vill. Man orkar inte diska, för det behöver man inte en sån här dag. Man behöver inte ringa till försäkringsbolaget om den där räkningen som autogirot missade för sådant kan man flytta fram till en annan tisdag. Man gör god mat för det gör en glad. Man undrar om det kanske ska vara annat som ska göra en glad. Sen kommer man på, att det är tisdag och det är just brysselkål och en katt, som med tassarna i vädret väntar på att man ska bli klar med maten så att hon kan få hoppa upp på bordet och lägga nosen i rotmos som gör en glad.
Kanske gillar du:
Inga kommentarer