Självbilden

Under min uppväxt var jag, som de flesta är, väldigt svartvit i mina åsikter. Det fanns rätt och fel och det var viktigt att tänka och agera rätt. Djurs rättigheter och miljöfrågor var förstås viktiga ämnen, men även saker som kvinnokampen, kampen mot patriarkatet och att lyfta och hjälpa samhällets svagaste. Nå, nog är dessa frågor viktiga - otroligt viktiga! Men man blir helt klart mer nyanserad med åldern. Från en utgångspunkt där allt är svart eller vitt så tycks mig allt mer vara olika nyanser av grått. 

Absoluthet är ytterst fåfängt

Jag brukade beundra kvinnor som vägrade raka sitt kroppshår och se ner på kvinnor som ägnade sig åt fåfänga saker som för mycket smink - för att inte tala om plastikoperationer! Man ska älska sig själv som naturen skapade en och det var liksom en hundraprocentig åsikt. Sådär känner jag inte längre för någonstans på vägen insåg jag att detta dömande av andra och deras liv och val var fåfängt om något. Det är att sätta sig på väldigt höga hästar. Nog för att det är mycket sunt att vara kritisk till samhällsidealen och försöka älska sig själv, men ingenting är fel så länge man inte skadar någon annan.

Lev ditt liv - men skada ingen

En mycket nära vän till mig gjorde ett skönhetsingrepp hos Plastikkirurgen Stockholms bröstförstoring. Hon hade i stort sett ingen byst och led något fruktansvärt av detta - kände sig okvinnlig. Jag var emot det, hade många långa diskussioner med henne och hon förstod så väl vad jag menade, men det ändrade aldrig känslan i henne. Tvärtom gjorde skammen i oförmågan att älska kroppen hon fått, och önskan att ändra den, hela grejen många gånger värre. Någonstans på vägen fick jag ett litet uppvaknande i ödmjukhet. Ingenting är svart eller vitt; rätt eller fel. Varje människa måste få leva sitt liv så som hen önskar, men återigen: utan att skada någon annan.

28 Jan 2022