Många förknippar numera veganism med en alternativ livsstil i övrigt. Sinnebilden av en vegan är en smal, politiskt aktiv person på vänsterflanken som engagerar sig i demonstrationer och lever spartanskt. Han eller hon använder sällan rakhyvel och smink och håret är i regel tufsigt, rufsigt eller väldigt kort.
Faktum är att det finns många veganer även på mitten och till höger på den politiska orienteringsskalan och det finns en del som älskar släta ben, stilettklackar, smink och långa, svallande vågor i håret. Var jag står rent politiskt är inget jag känner behov av att dela med mig av på den här bloggen, men jag diskuterar gärna image och yta. Att vara vegan innebär inte nödvändigtvis att man slutat vara fåfäng, för mig handlar det om två saker:
Sedan finns det hälsoaspekten också, varom de lärde förstås tvistar. Efter att ha levt som vegan i flera år nu så vet jag att detta val för min kropp och hälsa är fantastiskt, men visst, man får ta större ansvar för att tillgodose alla kroppens behov.
Hur som helst, jag ville ta upp den här grejen för många som hör att jag är vegan höjer på ögonbrynen. Sist var det när jag var och fick en skönhetsbehandling på Skönhetskliniken i Stockholm som det mottogs med förvåning. De sa att jag inte ser ut som en typisk vegan.
Well, jag tror världen sakta men säkert kommer att få vänja sig vid att sudda bort bilden av den typiska veganen.